Jag, Lasse och Henning körde en intensiv torsdagsklubb, dvs vi gick på krogen varje torsdag i Stockholms nöjesliv. Till slut kom vi på den briljanta idén att avsluta denna klubb med resa. Sagt å gjort. Vi beslöt oss för att göra en roadtrip Stockholm - Göteborg - Harwich - London - Irland - Skottland - Harwich - Göteborg - Stockholm under ca två veckor.

Vi hyrde en bil i Stockholm (mha Lasses pappa då vi var för unga för att hyra en bil som skulle köra utomlands). Valet av årstid för roadtrippen var lite annorlunda kan man tycka. Vi drog sent, nämligen i månadsskiftet november/december 1990. Först till Sveriges baksida Göteborg, där tog vi färjan över till Harwich. Det enda vi hade förbokat denna resa var färjebiljetterna tur och retur samt hotell i London första helgen. Färdplanen framöver stod skrivet i stjärnorna. Planen var att dra till Irland efter vistelsen i London, köra den irländska ön medurs och sedan dra upp till Skottland. Som sagt, det var planen.

Höjdpunkten under vistelsen i London var söndagen den 2:a december. Vår vän Olle P hade fixat biljetter till stormatchen mellan Arsenal och Liverpool på Highbury... Det var även ett hett möte mellan Anders Limpar och Glenn Hysén som båda var på toppen av deras brittiska karriärer. Jag och Lasse hade en helt otrolig dag som Arsenalsupportrar (se nedan matchfakta så förstår du varför...)

Samling på Arsenalpuben innan match... det gick ned en å annan matchöl...

Efter London drog vi ytterligare västerut. Vi åkte via Birmingham ut till kuststaden Holyhead, där tog vi färjan över till Dublins hamn. Vi tog oss till ett Youth hostel norr om floden Liffey där vi kamperade i två nätter medans vi gjorde Dublin. Besök på U2:s studio och Guinness bryggeriet blev det och en schysst nattklubb där Carlsberg hade tomtenissor som gick runt med brickor fulla med öl...

Nissar av flera slag, Lasse - Ölnissor - Claes...

Vår grundtanke var att åka Irland medurs och sedan upp i Skottland. Då hade vi inte räknat med Kung Bore. Han såg till att hela Skottland blev insnöat lagom till vår vistelse. Folk körde fast i snödrivor och dog av kylan lite här och där uppe i norr. Vi beslöt oss för att stanna kvar på Irland och ta den gröna ön motsols istället.

Kvarstående rutt efter Dublin blev:
Dundalk -> Bushmills (Nordirland) -> Galway -> Cork -> Rosslare Hamn -> Fishguard (Wales) -> Harwich

Vi tog en natt i Dundalk på irländska östkusten, jag har för mig att det var hör Lasse firade sin 21-årsdag. Han uppvaktades av medresenärerna med en extra smarrig irish coffee... Vi drog sedan en sväng in i Nordirland. Vi tänkte inte riktigt på att gränsen dit kunde vara lite tjorvig... Vi släpptes först igenom tullen med bilen utan problem. Tre kilometer in i Nordirland blev vi omkörda av en mörkblå Ford Escort som sedan stannade oss efter vägen. Vi blev hårt grillade om vad vi gjorde där och bilen blev noga undersökt. Tur för oss så fann de inget komprometterande inslag, vi fick åka vidare. Vi drog så långt norrut vi kunde komma, slutdestination blev den lilla pittoreska staden Bushmills.

Efter Nordirland var det dags att dra längs med Irlands västkust. Vi börnade på med vår vita Volvo 740, vi passerade Donegal och Sligo. Nånstans längs med kusten stannade vi på en liten vägkrog som hette Lennon Café för lunch. Det var så fruktansvärt kallt att ägarinnan rullade in tre stycken golvelement och ställde dem bredvid oss så att vi inte skulle frysa för mycket under lunchen...

Vår enda övernattning på västkusten blev i Galway. Där bodde vi kungligt på hotell. Vi insåg ju tidigt under resan att vi inte behövde på Youth hostels, vi var i princip de enda turisterna på Irland vid den tidpunkten. Ingen normal turist tar en två veckors tripp till Irland i december... I Galway bodde vi således i varsitt stort dubbelrum till nästan ingen kostnad alls.

Unga och tuffa som vi var struntade vi att åka till kanske Irlands mest kända stad/ort, Limerick. Henning ville åka dit, inte jag eller Lasse. Istället drog vi till Cork där vi stannade flera dagar. På en pub första kvällen hookade vi upp med ett gäng konststudenter, vi drog på efterkaka till deras studentlägenhet som var i det kallaste laget. Vi sponsrade med en insats till deras kamin.

Hotellet vi bodde på i Cork hade en rockklubb i källaren. En av kvällarna gick vi ned dit. I lokalen var det ca 12 personer som umgicks. Senare blev det dags för livemusik. Upp på scen äntrade ett vid den tiden okänt band från Nordirland, Therapy? De började lira i en volym utan dess like, alla på haket blev döva och det lät förjävligt. Ett år senare släppte bandet sitt debutalbum Babyteeth, efter de blev de ganska ok kända världen över. En liten kuriosa är att jag och Lasse 1995 såg Therapy? som huvudakt på Lollipopfestivalen på Lida friluftsområde (Tullinge). Det trodde man inte när vi bad dem sänka volymen i en källare i Cork 1990...

Nu var det dags att styra kosan hemåt igen. Vi drog till hamnstaden Rosslare där vi köpa oss biljetter med bilfärjan över till Wales och staden Fishguard. Färden över St Georges kanalen gick smärtfritt, väl i Wales blev det en sträckkörning till Harwich. Vi kom dit dagen innan vår färja skulle ta oss hem till Sverige. Således övernattade vi på ett hotell nära hamnen. Morgonen efter blev det lite panikslaget. För första och enda gången strulade bilen. Den startade inte... Vi tog oss i kragen och med mankraft rullade vi igång skrället. Den startade. Vi kunde med hyfsad marginal ta oss till färjan, phew. Ett dygn senare anlände vi Göteborg, vi tog en sträckkörning även här hem till Stockholm.
En höjdarresa var över.