Tidigt 80-tal

Under Lasses uppväxt bodde han ganska många år på Klintvägen (senare i livet köpte jag grannhuset, det är ett annat kapitel). Där lekte jag och Lasse ganska ofta, hans föräldrar ägde en smalfilmskamera, spännande tyckte vi. Vi har ju båda haft liknande musiksmak. Av någon konstig anledning gjorde vi en smalfilmsinspelning till låten Harrisburg av KSMB. Vi sprang omkring utomhus på tomten och filmade för fulla muggar. Tyvärr har jag (vi) aldrig sett resultatet, en stor sorg för oss alla...

1983

Detta år åkte vi på språkresa till Isle of Wight, England. Vi bodde i olika familjer men umgicks givetvis hela tiden. Första dagarna spenderades i London innan vi åkte till ön för själva huvudvistelsen. I London såg vi bl.a. Little Shop of Horrors på någon teater. Skoj.

Bild från London, Lasse till vänster, undertecknad i mitten och Micke som Lasse bodde ihop med...

På resan ingick det skolgång, vi skulle ju lära oss engelska. Man fick göra ett test och sedan delas in i olika grupper. Jag och Lasse hamnade i grupp A, den grupp som kommit längst med sin engelska. Vi fick en lysande lärare i engelsmannen Phil (som var gammal trummis). Lektionerna var fantastiska.

Hela gruppen med språkreseeleverna... och Ja, så såg man ut på den tiden...

Där ser man, där är vi...

De första veckorna skötte vi oss exemplariskt. Man hörde historier om elever som supit till och blivit hemskickade utan pardon. Det ville inte vi. Vi blev ett litet kärngäng som hängde ihop, det var vi fyra och lika många tjejer som också var ett kompisgäng. Under veckorna vi skötte oss spelade vi mycket fotboll. Vår klass (med oss som stjärnspelare...) mötte bl.a. ett gäng tyskar som också var där på språkresa. Vi blev vän med en tysk som var stor vilket visade sig bra då han kunde köpa alkohol till oss senare...

Undertecknad och Lasse efter en av alla fotbollsmatcher vi spelade på Isle of Wight...

Lite skojsigare ville vi ändå ha det... Sista veckan kände vi att det inte gjorde så mycket om man skulle bli hemskickad. Tysken köpte sprit till oss och vi drack. Lärarna anade nog att vi eventuellt hade smakat lite starkt men vår status i gruppen gjorde nog att de såg mellan fingrarna. Vi blev inte hemskickade. En liten skön anekdot var min värdfamiljs mamma som en dag gick förbi mig när jag låg kraftigt bakis på soffan. Hon sade endast - Too much Bacardi... och gick vidare. Det visade sig att hon hade hittat en sagd flaska under min säng dagen innan, nu var den borta...

1985 - 1988

När det var dags för oss att gå i gymnasiet hamnade vi i samma skola. Jag valde 3-årig samhällsvetenskaplig linje, Lasse en lika lång linje men ekonomisk. Denna anrika skola är fantastisk på många sätt. När vi gick där var lokalerna väldigt trivsamma men nedgångna, lärarkåren likaså tänkte jag skriva men det vore taskigt.

En sak som vi tidigt noterade var att det fanns en skoltidning, det tråkiga var att den lydde under rektorn. Således granskades den av sagda person vilket resulterade i ett helt ointressant innehåll. Vad kunde vi göra åt saken? Jo, starta en egen oberoende skoltidning och det gjorde vi. Tidningen Vi Sugrör föddes.

Vi Sugrör
Sagt å gjort. Jag, Lasse och en annan Lasse (vars pappa ägde en bokhandel) startade tidningen. Vi satt oftast hemma hos mig och skapade. Vi använde oss av en skrivmaskin (dator existerade inte då...) och gnuggbokstäver (som Lasse 2 sponsrade med via pappan). Vi blev en skvallertidning av rang. Tidningen fylldes av sanna och kanske ibland lite osanna historier om elever på skolan. Via en tjej i skolan (hennes mamma) fick in en fot på ett tryckeri. Tidningen således vackert inbunden...
Hur klarade vi då finansieringen? Självklart via ett spritlotteri. Vi köpte en lottring med 100 lotter. Man fick betala siffran man drog. På det viset fick vi in 5050 kronor. Vi anlitade skolans största och brutalaste kille som indrivare (Carl Henrik), om man tagit en lott och vägrade betala hälsade CH på... Lotteriet hade givetvis mycket bra priser (vi löpte sprit för 3000 kr). När det var dags för dragning satte vi upp lappar i skolan om att 'Kaffelotteriet' hade dragning på caféet utanför skolan. När det väl var dags för dragning var caféet fullt med elever (och även några lärare...). Hon som vann förstapriset (sprit för 1000 kr) hade fest samma kväll. Givetvis var vi bjudna dit så vi kunde vara med om att dricka upp förstapriset...

Omslagsbild från första numret av Vi Sugrör, fantastisk layout...

80-tal

Lasse och jag i en vacker sammetssoffa någonstans i Tyresö. Mest troligt är det ett nyårsfirande någon gång under det glada 80-talet, detta baserat på klädsel, dekoration och dryck...

1989 - 1990

Efter att gymnasiet var avklarat trädde vi in i vuxenlivet på riktigt. Unga som vi var tyckte jag och Lasse att det var läge att köra en Torsdagsklubb. Dvs att vi varje torsdag gick ut i Stockholms nöjesliv och festade. Ytterligare medlem i denna klubb var Henning, en klasskamrat till mig från gymnasiet.

Vi startade varje torsdag med ett möte hemma hos Lasse i hans lägenhet på Fredsgatan. I skrivande stund kommer jag inte ihåg alls vad vi diskuterade.

De allra flesta gångerna sov jag över hos Lasse efter avslutat nattpass. Allt som oftast skjutsade Lasse mig ut till Hagsätra till mitt jobb. Jag skulle gissa att Lasse inte hade haft kvar sitt körkort om han hade fått blåsa i en nykterhetskontroll...

Det enda bestående minnet från detta är att vi snabbt kom fram till att vi skulle göra en roadtrip på brittiska öarna. Det var det sista vi genomförde tillsammans som denna klubb. En mycket trevlig resa som du kan läsa mer om nedan...

1990

Jag och Lasse flankerar två Carlsbergstomtenissor på nattklubben i Dublin...

Som nämnt ovan, Torsdagsklubben 1.0 utmynnade i en roadtrip till de brittiska öarna, läs mer om detta - klicka här...

1990 - 1999

Efter att jag var klar med min militärtjänstgöring var det dags att börja festa med Lasse igen. Då vi båda har en kärlek till fotboll ville vi ha en återkommande aktivitet med just denna vackra sport och alkohol. Nu var det numera kultförklarade evenemanget Oxenstierna Memorial fött.

Jag och Lasse kom fram till att följande skulle gälla. Jag bildade ett fotbollslag, Lasse ett likaså. Första lördagen i juli varje år skulle vi sammandrabba på Amerikaängen som är beläget på Raksta i Tyresö. Fredagen innan samlades lagen på respektive uppladdningsort för taktik och uppvärmning (mkt sprit givetvis). På lördagen strålade vi samman (hos mina föräldrar som passande nog bodde på Raksta) för gemensam marsch till arenan. Matchen spelades i 4 x 15 minuter. Domare bestämdes av lagen vartannat år. Efter genomförd match tog vi oss tillbaka till mina föräldrars hus och efterfesten kunde starta. Vi körde givetvis en gemensam bankett där bordsplaceringen blev att lagen blev ihoplottade med motståndarlagets respektive. Under kvällen körde vi pingisturnering och bad i poolen. Flertalet gånger hade vi dessutom livemusik som framfördes av de eminenta musikerna Anders och Pelle.

Vi körde Oxenstierna Memorial i tio år mellan 1990 och 1999. Vi blev alltså äldre än Vattenfestivalen i Stockholm som körde mellan 1991 och 1999...

Mean Machine Platoon (MMP)
Detta var namnet på mitt lag. Namnvalet kom ju utav min militärtjänstgöring på maskinplutonen på ING 1 i Södertälje. Min första laguppställning var enbart personer från just nämnda maskinpluton. Tyvärr var väl fotbollskunskaperna av blandat slag i denna uppställning. Senare kom laget att mestadels bestå av ishockeyspelare från olika stadier av min hockeykarriär. Då blev kvalitén bättre fotbollsmässigt.

Absolute Snakes (AS)
Lasse lag fick detta namn. Oklart varför men i efterhand förstod man ju att de var falska ormar hela bunten... Deras lag bestod i princip bara av fotbollsspelare, där hade de en uppenbar fördel. De var således framgångsrika resultatmässigt de första åren innan motståndarna knäckte dem fysiskt.

Jag och Lasse jobbade hårt för att inramningen skulle vara bra så att eventet fortlevde. Vi gjorde ju givetvis ett matchprogram till varje år. Dessa innehöll statistik, spelarbeskrivningar och mycket mer. Ett mycket uppskattat inslag. Både lagen gjorde dessutom en massa plakat och banderoller till varje match. Ett genomgående tema var att så hårt som möjligt förnedra och håna motståndarna.

Anekdoter
Här kommer ett axplock av anekdoter från de tio år vi körde...

• Tjompen värvas
  AS stjärnspelare Tjompen värvades av MMP ett år. Kvällen innan festade han dock med sina gamla lagkamrater i AS. De söp honom ordentligt under bordet så att han inte skulle orka spela dagen efter. Döm om allas förvåning att Tjompen spelade som en gud. För första gången vann MMP matchen och Tjompen gjorde 5 mål. Succén var ett faktum. Året efter var han tillbaks i AS laguppställning men han kom aldrig mer upp i samma nivå igen.
• Dennis dissas...
  Kultspelaren Dennis i AS är en människa av rang, han personifierar Dr Jekyll och Mr Hyde... I nyktert tillstånd en fantastiskt trevlig individ, efter tre öl en brölig odåga. Till banketten lottades man ihop med någon respektive i motståndarlaget. Flickvännerna i MMP gjorde allt för att undvika att lottas ihop med just Dennis. Det mutades hej vilt till Coach undertecknad så att de inte skulle behöva dras med Dennis...
• En enda skada under tio år...
  Trots väldigt hög alkoholhalt under match och bitvis brutalt spel var det ingen som skadades. Ingen förutom Peter Thörnqvist. Peter spelade för AS och kapades brutalt bakifrån av MMP's spelare Roffe. Peters fot svällde upp och hans karriär i Oxenstierna Memorial var över. Det som gör det lite extra intressant var att Peter vid denna tidpunkt spelade i Hammarby IF:s a-lag. En skada inte helt ok kan man ana...

Lag MMP har precis gjort mål vilket oftast renderade i en tv-puckshög...

Jag ska försöka gräva i arkiven och se om jag kan hitta statistik, matchprogram m.m. och presentera dem här... Tyvärr skedde ju detta evenemang innan internet blev mer än en fluga så digitalt finns det inte mycket att hämta...

2000-talet

Någon gång under 2000-talet återupplivade jag och Lasse Torsdagsklubben. Denna gång nöjde vi oss med en torsdag i månaden. Nytt för denna variant var att vi körde temakvällar. Temat kunde vara allt mellan himmel och jord, dessutom bjöd vi in gäster till dessa kvällar.

Tema: Melankoli
En av kvällarna körde vi tema melankoli. Vi bjöd med två damer från Apollo (där jag jobbade vid denna tidpunkt). Maria och Helen tackade Ja till en afton på Mosebacke (södra teatern) där Lars Demian spelade. Hans repertoar är ju av det melankoliska slaget. Vad vi drack? rödvin givetvis. Det var en oerhört trevlig afton. Jag stötte på herr Demian i baren efter hans spelning och berättade om vårt upplägg. Han skrattade gott och givetvis tog jag hans autograf, jag tror den finns i ett CD-konvolut med hans skiva. Jag ska försöka hitta den...

Tema: Stand Up Comedy
En annan kväll körde vi ett tema i humorns tecken. Gäst denna gång var ytterligare en kollega från Apollo, Calle Runfors, som är en glad prick passande nog. Vi gick på lokal på söder (tror det var någonstans på Skånegatan). Det var flera halvkända komiker som körde på scen. Skoj som fan var det.

Tema: Picknick
En varm sommarkväll körde vi utomhustemat picknick. Sagt å gjort så packade vi en picknickkorg och tog oss ut på Djurgården. I gräset i närheten av Vasamuseet slog vi oss ned. Gäst denna gång var Paola, en tjej som vi träffat (kommer inte ihåg riktigt hur) och hon hängde glatt på. Vi åt gott och drack vin på filten och hade det riktigt gött. Jag kan här och nu erkänna att jag träffade Paola några gånger till senare, det räcker som information nu.

Vi körde fler torsdagskvällar. Vi får se om jag kommer ihåg vilka ytterligare teman vi hade, i nuläget är minnet inte helt på topp vad gäller detta... jag skyller på åldern...

2000-talet

Sedan många år tillbaka firar vi alltid midsommar tillsammans, en mycket trevlig tradition. Förutom min och mina kids medverkan brukar även Thomas och Thomas med familj samlas tillsammans med Lasse och hans familj. Vi kör alltid (oftast) hemma hos Lasse och givetvis ingår diverse femkamper under denna dag. Grenarna blir självklart ofta högljudda då det är många vinnarskallar som ska försöka samsas om utgångar av grenresultaten...

En idyllisk bild som nog ljuger lite om hur sinnesstämningen brukar vara under femkampen...

2005 och framåt

En kall lördag den 22:a januari 2005 var både jag och Lasse på en herrmiddag hemma hos Ankan i Skälsätra, Tyresö. Framåt småtimmarna kläckte Kinkan idén att vi borde starta en reseklubb som åker utomlands i perioden då Hammarbys herrlag inte spelar matcher. Vips så var reseklubben Bajen International skapad.

Omgående tog jag och Lasse på oss ansvaret att arrangera den första resan. I januari 2006 åkte således Bajen International på sin premiärresa, destination blev Glasgow i Skottland. Resten är historia.

Jag och Lasse insupandes öl och atmosfär på den legendariska fanspuben Bairds Bar i Glasgow...

Vill du veta mer om Bajen International? - klicka här...

2018

I februari 2018 hade Hammarbys herrlag ett träningsläger i Portugal, Algarve närmare bestämt. Jag och Lasse bestämde oss tidigt för att åka. Med oss på resan fick vi Nadine och Johnny. Via mitt jobb så ordnade jag med resa och boende. Vi lämnade ett mörkt och slaskigt Sverige för några dagar i ett varmt å soligt Portugal. En riktigt höjdarresa blev det.

Johnny och Lasse i hamnen på Figos pub vad den nu hette...

Redan första kvällen sprang vi på de fantastastika människorna, grisbonden Anders och Däck-Matte från Rosersberg. Vi hängde med dem hela resan och hade oerhört skoj hela vägen. Flera kväller spenderade vi på puben med den eminenta gitarristen som hoppade omkring på borden till allas förtjusning.

Lasse molestad av gitarristen...

Vi besökte givetvis bajens träningar och matcher. Bästa färden var med taxin vars chaufför stannade precis innan en rondell, hoppade ut och kaskadkräktes på vägen... sedan hoppade han in i taxin igen och bad om ursäkt då han troligtvis blivit matförgiftad vid lunchen... yeah right tänkte vi och alla kände hur magsjukan kom krypandes... vi klarade oss dock allihop.

På väg till matchen mot Shamrock Rovers: Nadine, Anders, Johnny, Lasse och Matte på en lokalpub strax innan matcharenan...