Vaknade tidigt som vanligt (ålderssymtom?). Trots att det var en 50-års fest dagen innan kände jag mig oförtjänt pigg. Då så. Det fick bli en vandring denna helg också. Jag studsade upp ur sängen och satte igång med bestyren. Kokade kaffe och vatten, gjorde en lunch (köttbullesallad...) och bredde macka. Kvart över nio avgick apostlahästarna.

Idag bestämde jag mig för att gå en väg framåt. Målet blev Dalarö. Jag hade scoutat kartan lite grann, det kändes klart genomförbart. Det som kunde vara en liten showstopper var underlaget då tidigare snö som legat på backen nu blivit omvandlat till isiga fläckar. En annan faktor man alltid måste ta i beaktande är mörkret. Men då jag kom iväg i tid var jag lugn på den fronten.

Efter drygt två timmars knatande kom jag fram rastplatsen vid Långsjön i Tyresta Nationalpark. Jag tog lunch med kaffe på maten. Stoppet blev cirka 20 minuter. Denna gång kunde jag sitta ned och njuta av maten. Jag behövde inte stå och hålla mig varm eftersom temperaturen låg runt nollan.

Lunchpaus vid rastplatsen vid Långsjön i nationalparken.

Bilden illustrerar ganska bra underlaget denna dag, det var isigt mest överallt.

Efter avslutad lunch knatar jag vidare i den sjörika nationalparken. Jag passerar Mörtsjön, Stensjön och Nedre Dammen. Denna dag är det inte många ute och knatar, det är väldigt få vandrare jag möter. En gissning är nog det hala underlagets fel. På vissa ställen var det oerhört nära att jag halkade omkull. Jag semisträckte mig ett antal gånger men ingen värre åkomma blev det. De trallar som finns längs lederna var väldigt förrädiska, de var snorhala och när de ibland lutar en hel del är det lätt att åka i backen...

Charmig kåk vid Nedre Dammen i Stensjödal...

Då jag valde att gå i en riktning och ta bussen hem från Dalarövägen nånstans var det ju lite oklart hur sträckningen skulle bli. Jag var osäker på vilken väg att gå helt enkelt. Efter att jag passerat ut från nationalparkens södra del vid Stensjödal stod jag vid ett vägskäl. Det fanns noll information om var närmsta led fanns. Jag gjorde som tur var rätt val av riktning. Ganska snart så hittade jag leden som ledde till Sandemar längs med Dalarövägen.

Älskar dessa informationsskyltarna, de har hjälpt mig flera gånger att välja rätt väg i livet...

I höjd med Åva träsk träffade jag ett trevligt par. Gubben var väldigt pratglad, och han var glad att träffa mig då jag var den första för dagen de stött på. Efter en trevlig konversationsstund med dem körde jag vidare. Nu hade jag ca en halvmil kvar till Sandemar. När jag väl kom fram till Dalarövägen spejade jag efter en busshållplats. Jag behövde inte speja länge, Sandemars busshållplats var belägen ca 200 meter från där jag stod. På plats i busskuren kunde jag konstatera att nästa buss skulle komma om 45 minuter. Jag tog en skön kafferast och åt min macka. Det blev lite långrandigt att vänta men det funkade. Till slut kom buss 839. Jag åkte med till station Klockarleden där jag bytte till buss 807 som tog mig till min hemtrakt. En skön dag var till ända.

Framme i Dalarö, närmare bestämt Sandemar...